Sammanfattning av hela seglingsäventyret
2001 föddes en dröm att segla ut på världshaven. Detta trots att vi inte hade ekonomi, tillräcklig nautisk kompetens och inte heller någon båt. Nu var ju kanske inte den drömmen så konstig med tanke på vår bakgrund som sportdykare och vårt reseintresse. Vi hade också i ungdomen arbetat på lite större båtar utomlands.
2003 blev det lite mer realistiskt då satte vi ett tydligt mål: ”Lördagen innan midsommar 2013 kl 13:00 skall vi avsegla ifrån Jönköpings hamn”. Nu började vi att arbeta i en gemensam riktning. Tillsammans läste vi upp vår nautiska kompetens och försökte segla ombord på vänners båtar så mycket det gick som besättning. Vi hyrde också båt i Grekland en sommar för att få erfarenhet.
2009 sålde vi vår villa och köpte LAYA, en ketchriggad långkölad skönhet som vi under några år rustade upp till oceanseglarstandard. Vi tog henne också på en mycket lärorik tur till Skottland 2011, då med besättning som gjorde att vi kunde testa av livet ombord på rätt sätt.
2012 sa vi upp vår lägenhet och under våren flyttade vi ombord för att kunna spara pengar och vara nära till förberedelsearbetet. Vintern 12/13 var ovanligt bister och vi låg i Jönköpings hamn och kämpade med snö och is. Ibland vaknade vi med 6 grader ombord. Nedisning var också ett problem under några stormiga nätter då Vätterns vågor slog över piren och öste ner på LAYA i 10 minusgrader. Tillslut kom den efterlängtade våren med stor riggöversyn. Slutligen kom sommaren och LAYA låg där vid piren så redo hon nånsin kunde bli och vårt Mål var nått!!
Lördagen 15 Juni 2013 kl 13:00 på minuten som vi bestämt 10 år innan, kastade vi loss från Jönköpings hamn. Ett stort och känslosamt ögonblick då över 400 personer stod och vinkade av oss till tonerna av Norrahammars musikkår och Par Bricoles manskör. Vi blev eskorterade ut på Vättern av ett antal följebåtar. Tillsammans undrade vi vad vi ställt till med när vi fällde en tår. När vi satt segel så började äventyret.
Färden gick genom Göta kanal till Göteborg varifrån vi lämnade Sverige. Danmark och ut i Nordsjön via Kielkanalen. Vi tog oss genom de holländska kanalerna på Standing Mast route, en kul upplevelse att fara genom trånga städer med broöppningar och slussar. Ut i engelska kanalen ner till Frankrike och Brest där vi stötte på lite problem med AIS systemet och motorproblem. Nu hade vi Biscaya framför oss. Den första riktiga överseglingen som vi var lite nervösa inför, men det visade sig vara helt odramatiskt förutom våra första möten med valar. Vi anlände till La Coruna i norra Spanien. Där vi låg några dagar och reparerade AIS systemet.
Vi fortsatte söderut utefter spanska kusten. Låg för ankar utanför Muros en liten mysig stad inne i en av de fjordliknande vikarna innan Vigo. Då drabbades vi av en brand ombord! Vår inverter/laddare började brinna, väldigt dramatiskt innan vi lyckades släcka branden. Inte kul med en helt strömlös och rökfylld båt. Men vi lyckades att bygga om elsystemet tillfälligt och kunde fortsätta seglatsen. Tillverkaren tog ansvar för det som hänt och det konstaterades att det var inte vi som hade orsakat branden. De skickade en ny laddare/inverter till norra Portugal där vi monterade den. Tyvärr var det inte slut på strulet. Motorproblemen fortsatte ända till vi hittade en gammal motortekniker i Peniche i Portugal. Han konstaterade att avgassystemet var felbyggt från början och att havsvatten trängde in bakvägen i motorn men talade om för oss hur vi skulle undvika felet. När vi frågade vad vi var skyldiga ville han inte ha betalt eftersom han inte använt några verktyg. Då var det tur att vi hade med svenska pepparkakor och småflaskor med snaps som han fick. Vi har hela tiden undrat vad han tyckte??
Portugal är ett favoritland med trevliga människor och härliga platser att besöka. Vi gillade skarpt Porto med sina mysiga branta gränder och portvinsdistriktet där man kunde lära sig om och provsmaka portvin. En annan favorit är den lilla ön Illa de Culhatra längst söderut på Algarvekusten med sin milslånga sandstrand och mysiga by. Hit till Algarvekusten anlände 4 st besättning som skulle vara med på överseglingen till Kanarieöarna. Några dagar gick det åt att proviantera och göra oss redo. Den 1:a oktober kastade vi loss. Det blev en rätt odramatisk översegling med bitvis lite vind så vi stannade o badade på över 5000m djup i kristallklart vatten.
På kvällen den 7:e oktober anlände vi till Teneriffa där vi i kolsvart nattmörker sakta sakta lotsade oss in i en trång men fin ankarvik på norra delen av ön. Spännade att vakna o se lodräta bergssidor runt oss. Så följde några veckors seglats runt Kanarieöarna. Vi fann La Gomera som våran favorit, mycket berg o djupa dalar och kändes riktigt genuin. Sista tiden låg vi i Puerto Mogan en jättefin hamn och semesterresmål. Många svenskar observerade oss och ställde mycket frågor. Besättning anlände och det följde några dagars hårt arbete med att handla massor med mat och göra LAYA redo för atlantöverseglingen.
Den 25:e november kastade vi loss och många stod även här på kajen och vinkade så det var kul. Ute på öppet hav sattes segel och kurs mot Kap Verde. Den andra dagen lossnade hela spirbomsskenan från masten. Tur att vi hade mycket verktyg och flitig besättning ombord. Efter någon dag var den reparerad och fastskruvad på masten, nu i bättre skick än innan. Adventsfirande till havs med pepparkaksbak och fika i sittbrunnen. Vi passerade Kap Verde där vi gick in snabbt o tankade eftersom vi tvingats att gå mycket för motor pga. dålig vind. Efter den snabba tankningen sattes kurs ytterligare söderut där vi enligt väderprognoserna äntligen hittade passadvinden som förde oss över atlanten. Dagarna fördrevs med fiske, matlagning, sitta vakt, och mycket prat. Vi anlände Barbados den 18:e december. Totalt var vi ute till havs i 15 dagar utan att se land. Hela överseglingen tog 23 dagar.
Karibien var annorlunda med tropiska öar, korallrev och kokospalmer. Första delen blev Barbados, St Vincent och Grenadinerna, Grenada och Trinidad & Tobago. Vi hade besättning från och till som kom på besök och var med o seglade mellan öarna. På Trinidad lyfte vi LAYA för service och bottenmålning. Vi passade även på att besöka karnevalen på Trinidad som är den näst största i världen efter Rio de Janeiro. Sen satte vi kurs mot Los Roches en liten ögrupp långt ute till havs som tillhör Venezuela. Ett annorlunda vackert ställe med så låga priser att vi hade svårt att bli av med pengarna vi växlat in. Nästa ö blev Bonaire där vi dök rätt mycket. Fina korallrev som var lättåtkomliga tack vare alla bojar som var placerade i nationalparken som är runt hela ön. Färden gick sedan vidare till Curacao och Aruba där vi tvingades att vänta i 6 veckor på en reservdel till tvättmaskinen och ett körkort som skulle levererats till svenska konsulatet (men aldrig kom)
I maj anlände vi till en ny kontinent, Sydamerika och Colombia. Vi tyckte om Colombia med glada trevliga människor. Någon kriminalitet märkte vi inte av alls, däremot har vi aldrig sett så mycket poliser som patrullerade överallt. Det var även polisen som hade hand om turistinformationen och delade ut broschyrer. Vi var i Santa Marta i några veckor innan vi fortsatte till Cartagena. Denna storstad är värd ett besök. Gamla stan med sina trånga gränder, caféer och uteserveringar var så kul att vandra runt i. Besättning anlände och vi gjorde oss redo för några dagar till havs.
I början av juli satte vi kurs mot San Blas / Kuna Yala ett område som tillhör Panama men med ett självstyre av Kuna indianerna som bor på dessa små sandöar omringade av korallrev. Så vackert var det här med vita sandstränder och massor av kokospalmer som indianerna skördar. Snorklingen var bra och vi käkade languster som någon indian kom o sålde i sin kanot. Vi fortsatte till Panama där vi lämnade LAYA i några månader då vi åkte hem till Jönköping o hälsade på.
I slutet av november åkte vi tillbaks och tog oss genom Panamakanalen och ut i Stilla havet. Under några veckor seglade vi runt i området. Bland annat besöktes Las Perlas flera gånger, en ögrupp på dagsetapp från Panama City. Nu anlände ny besättning som skulle vara med på den längsta seglatsen i Stilla havet. Mycket mat inhandlades och hela båten var proppfull o tungt lastad för nu skulle vi klara oss i 10 veckor innan vi nådde Tahiti i Franska Polynesien. Den 23:e februari kastade vi loss. Första etappen tog 8 dygn till Galapagos. Strax innan vi kom fram passerade vi ekvatorn. Enligt sjömanstradition skall då dop utföras av de i besättningen som för första gången passerar ekvatorn. Man får då ett fisknamn som alltid skall användas när ekvatorn passeras i framtiden. Vi stannade på ön Isabela på Galapagos. Fantastiskt djurliv och mycket speciell natur. Synd bara att man inte får segla runt utan är hänvisad till att ankra på ett fåtal platser och är väldigt dyrt och krångligt. 
Nu kom den absolut längsta seglatsen utan landkänning. Under 23 dygn seglade vi från Galapagos till Marquesas öarna i Franska Polynesien. Bitvis visade sig Stilla havet riktigt stilla och vi hade några dygn utan en vindpust o havet låg som en spegel. Men seglatsen i sig var odramatisk och livet ombord flöt på fint där alla i besättningen hade en 2 timmars vakt under dagen och 2 timmars vakt nattetid, något som alla var nöjda med. Den 5 april siktades land på Hiva Oa. Marquesas öarna är oerhört vackra med höga spetsiga berg med tropisk växtlighet. Detta är franskt territorium, så helt plötsligt var vi tillbaks i EU. Vi tog oss runt bland öarna och självklart besökte vi Fatu Hiva, en fin vik med den lilla byn vackert belägen nedanför de höga bergen. Det var här Thor Heyerdahl bodde en del av sitt liv och det var här idéen till seglatsen ombord på Kon-Tiki föddes. Vi fortsatte 4 dygn mot Tuamotos atollerna. På andra dagen blev en av besättningen plötsligt sjuk med mycket hög feber. Det visade sig vara trolig blodförgiftning som börjat i ett litet skavsår som infekterats. Tack o lov hade vi antibiotika ombord som verkade snabbt, och allt gick bra tillslut. Vi stannade till på atollen Raroia, en liten ö omgärdad av ett ringrev. Det var här Thor Heyerdahl förliste med sin flotte när han seglade från Sydamerika. Vi tyckte det var kul att segla dit och följa hans färd. Vi tog oss sedan vidare via flera atoller och anlände så småningom till Tahiti i början av maj och besättningen mönstrade av efter 10 veckor ombord.
Vi seglade själva i några veckor runt Moorea och Tahiti innan ny besättning anlände och seglatsen fortsatte till Raiatea, Taaha och Bora Bora. Sedan lämnade vi Franska Polynesien och seglade till Rarotonga i Cook öarna. Där firades svensk midsommar med matjessill och västerbottenost samt svensk snaps. LAYA är allt Sverige i miniatyr. Efter några dagar släppte vi förtöjningarna och seglade till den lilla ön Niue mitt i Stilla havet. Vilket fantastiskt ställe. Detta är världens största korallö där ett milliontals gammalt korallrev rest sig ur havet och format denna ö fullt med grottor och fantastisk snorkling bland havsormar och massor av fisk. Här är det lite speciellt då det inte går att ta sig iland med en jolle, utan man tvingas att lyfta jollen med en kran och lägga den uppe på kajen. Här är ankringsförbud så man är hänvisad till ett antal bojar som iordningställts av Niue Yacht Club. En kväll ombord kom några stora knölvalar o simmade lugnt bredvid oss. Häftig upplevelse!
Vi fortsatte sedan västerut mot Tonga, en seglats på 4 dygn. Sista natten var mörk och kulen. Rätt som det var small det till och LAYA kastades flera meter i sidled. Vi hade kört på en sovande val! Omskakade kollade vi efter läckor och skador men fann inget konstigt just då. Vi anlände Tonga ett kungadöme mitt i Stilla havet. Ny kung hade just krönts och det var mycket ståhej runt detta. Vi seglade norrut under drygt 2 veckor och hamnade tillslut i den vackra ögruppen Vavau. Här fin dykning och en valsafari där vi kom riktigt nära de 36 ton tunga knölvalarna. Dessutom ett möte med en mammaval som stolt visade upp sin 3 ton lilla unge.
När vi lämnat Tonga under vår färd västerut small det till igen. Vår sänkköl hade gått av! Valen innan Tonga hade knäckt den och den hade hängt med ända hit när sjön blev lite grövre. Som det rullade i 4 dygn utan sänkkölen. Det var en vimmelkantig besättning som anlände Fiji. Nu lyftes LAYA upp och en ny sänkköl konstruerades under 7 veckor. Under tiden reste vi runt på ön och såg oss omkring. Fiji är ett enda leende och var man än kommer möts man av ett ”Bula Bula” (hej Hej). Tyvärr var inte hundarna lika vänliga utan Agneta blev illa hundbiten och hade jobbigt att gå innan det läkte. Vädret var detta år konstigt eftersom det var ett El Nino år. Lågtrycken började närma sig och vi ville iväg innan vi tvingades vara kvar på Fiji över orkansäsongen. Så fort kölen var färdig drog vi snabbt vidare ensamma 13 dygn med kurs på Cairns i Australien. Detta var nog vår värsta sträcka. Kuling i 10 dygn rätt i sidan och en envis sjögång. Vid ett tillfälle broachade vi och la ner hela sidan under vatten, tappade livbojen och lite andra grejor, samt rev av hela banderollen på styrbordssidan. Vi var helt slut när vi anlände Cairns. Där stod tullen o väntade och gjorde stor kontroll ombord under 2,5 tim innan de äntligen gick så vi fick sova.
1985 bodde vi i Cairns så det var kul att komma tillbaks. Nu hade stan utvecklats och blivit mycket större. Vi passade även på att göra ett stopp på Green Island där Hasse jobbade som dykinstruktör på en mysig liten charmig ö på den tiden... Nu tusentals turister varje dag. Vi seglade norrut och gjorde ett snabbt bränslestop i Cooktown där vi låg över natt vid bränslebryggan. Efter en veckas seglats norrut hittar vi plötsligt en 4 m lång pytonorm i mesanmasten. Efter stort rabalder lyckades vi få den i sjön och bli av med den. Men tankarna var ju på att vi hade haft denna fripassagerare ombord i minst en vecka sedan Cooktown. Vi nådde Thursday island uppe i Torres straight. Här är det kraftig ström så det gäller att planera sin avgång rätt. Vi passerade Arafura Sea norr om Australien och anlände till Darwin där vi stannade ett tag. Här var det fruktansvärt varm så vi tog alla chanser till att besöka shoppingcenter med aircondition.
Besättning anlände och vi kastade loss mot Indonesien och överseglingen tog 4 dygn. Vi anlände till Kupang på Väst Timor. Här klarerade vi in, en mycket mödosam process, som tog hela dagen och vi besökte ett otal myndigheter som alla skulle stämpla hej vilt på alla papper. Efter några dagar fortsatte vi upp norr om hela indonesiska ökedjan med dagsetapper. Många ställen besöktes. Tyvärr slogs vi av hur stor nedskräpningen var med mycket plast och skräp i havet. Vi besökte även Komodo där de farliga Komodovaranerna bor. Vi råkade ut för en storm och tvingades söka nödhamn i Cirebon på Java. Vi var tydligen den andra utländska segelbåten som varit där, så det blev lite rabalder och hamnkaptenen beslagtog våra båtpapper. Strax innan jul hade vädret lugnat sig och vi fortsatte till Jakarta dit vi anlände på julafton. Efter julfirandet fortsatte vi norrut i ett riktigt ruskväder med regn och motvind nästan hela vägen upp till Singapore. Ekvatorn passerades och Kung Neptuns ersättare förrättade dop ombord.
Oh vad härligt att vara i en modern civiliserad stad igen. Singapore har en härlig puls! Nu var vi turister och besökte Gardens by the bay och massor av fina shoppingcenter. Här finns allt i överflöd. Färden fortsatte norrut i Malaccasundet med dagsetapper under en vecka, innan vi anlände Langkawi i norra Malaysia, dit ny besättning anlänt som skall vara med upp till Thailand.
Så fort man kommer in i Thailändskt vatten ändras naturen. Höga kalkstensklippor reser sig majestätiskt upp ur havet. Vi stannade på flera öar på väg mot Phuket. När vi kom till Koh Lanta och tog jollen in till land stod Jönköpingsbor och hälsade oss välkomna och hjälpte till o dra upp jollen. Vi låg också en natt i den berömda Maya bay vid en boj. En magisk upplevelse! Vi anlände Phuket i början av februari för att lägga upp LAYA på en boatyard och åka hem till Jönköping.
Vi var hemma en längre tid. Vår, sommar och hösten 2016. Hade fått låna en lägenhet av en kompis i Jönköping. Vi behövde dra in lite pengar så Agneta jobbade på Ambulansen och Hasse jobbade som kock på Golfrestaurangen på Jönköpings Golfklubb, samt höll kurser i navigation. Vi höll också mycket föreläsningar tillsammans både för allmänhet, företag och skolor. Jättekul att vara hemma igen och träffa familj och vänner. Vi la ut på vår hemsida att vi skulle ta emot besättning kortare tider på LAYA i Thailand under säsongen 16/17. Vi fick mycket bokningar och rätt som det var blev det oktober och dags att åka ner till LAYA igen.
Vi hade med oss massor av reservdelar i bagaget för vi visste att LAYA hade blivit lite sliten under hela seglatsen hit. Så under några veckor reparerades det och uppgraderades LAYA för ca 200000:- Det hade tagit hårt på vissa saker ombord. Men nu var hon i fin form igen. Så under säsongen kryssade vi runt på öarna med ny besättning bara en vecka i stöten. Vi var rätt fullbokade så tillslut kände vi oss som turistguider. Longtail- gubbarna på Phi Phi Island kände till slut igen oss och undrade vilka vi var. Vi var också tvungna att segla tur o retur till Langkawi en gång för båten måste lämna Thailand en gång per år, och vi var tvungna att förnya visumet. Så i slutet av april lyftes LAYA igen och ställdes på land o vi åkte hem. Nu hade tanken kommit på att sälja LAYA på plats i Thailand. Vi kontaktade en mäklare i Sverige som försökte hitta någon ny köpare.
Vi jobbade med samma saker igen och lånade samma lägenhet över sommaren. På hösten skaffade vi en egen lägenhet för vi insåg att vi var nöjda med vårt seglarliv. Hasse fick jobb som kock under tre månader på Fagerhults belysning. Tyvärr lyckades inte den svenska mäklaren, så vi skiljdes åt i samförstånd. Efter jul så packade vi väskorna igen och for ner till Thailand för att se till LAYA och segla henne ner till Langkawi på sin årliga tur ut ur landet. Vi träffade även en Thailands baserad mäklare som övertygade oss att han kunde sälja henne. Så när vi åkte hem i februari överlämnade vi LAYA i hans vård i Phuket Yacht Haven marina där hon låg i vattnet.
Agneta fortsatte som timvikarie på ambulansen men försökte få en fast tjänst. Konstigt nog ville de inte ge henne detta, utan Agneta tröttnade och sökte andra tjänster. Tillslut började hon på Art Clinic som sjuksköterska. Lyxigt med bara dagtid o inga helger. Hasse fick jobb som köksmästare/teamledare på centralköket på Ryhovs sjukhus i Jönköping. Varje morgon var det spänning då mail kollades men utan resultat från mäklaren. Vi sänkte priset flera gånger och tillslut gav det resultat. Många långa videokonferenser via Skype med intresserade köpare och tillslut var det en kille från Nordirland som slog till o betalade handpenning i slutet av november. Överenskommelsen var att LAYA skulle levereras nere på Langkawi i mitten av januari 2019. 
Hasse och en kompis flög ner till Phuket i början av januari. Tyvärr kunde inte Agneta följa med pga nytt jobb. LAYA hade då lyfts upp för inspektion och bottenmålning, så direkt sjösattes hon tillbaks i vattnet. Under ca en vecka seglade vi tillsammans med den nya ägaren till Langkawi. Det var lite strul med en massa system som skulle startas men allt gick bra tillslut och den 17:e januari skrevs de sista handlingarna på och vi lämnade LAYA för nya äventyr.
Nu är seglingsäventyret över. Blev det som vi trodde? NEJ! Det går inte att föreställa sig vad en sådan här seglats innebär innan man provat. Men vi är nöjda och glada över vårt beslut och ångrar absolut ingenting. Seglatsen har för alltid förändrat oss som människor och vi har idag kanske en annan syn på livet. Vi har träffat mycket trevliga människor, både som varit besättning ombord, andra seglare och lokalbefolkning. Vi har fått vänner för livet som vi ser fram emot att på något sätt besöka. Mycket vackert och spännande har vi fått vara med om. Men visst har det ibland varit jobbigt och besvärligt men om man inte satsar och får stå ut med lite motgångar får man ju inte uppleva något. Många undrar vad vi skall göra nu? Ja… vi måste ju jobba och dra in lite pengar efter 4 års seglats utan fasta inkomster. Men visst har vi nya drömmar….. Oj! Vi råkade visst köpa en husbil!!
Så vårt budskap är att fler borde leva sina drömmar och tillsammans sätta upp mål i livet. Ett mål att jobba mot berikar livet och ger mycket tillfredställelse. Nu sätter vi punkt för detta äventyr och tackar alla som följt oss. Ni har gett oss så mycket positiv feedback och förgyllt våra dagar på havet.
Hasse & Agneta februari 2019
P.S. Nu är även föreläsningar på gång, mer info kommer.
Om denna lilla text har lockat dig att läsa hela vår loggbok om seglatsen kan du hitta första sidan här.
Eller våra övriga loggböcker de finns här D.S.
